JOHAN GLOCKS MANISKA KLÄDKÖP

img_6951Om man inte har varit med när Johan Glock köper kläder, har man inte varit med om så mycket.
Själv har jag närvarat vid en sådär fyra-fem av dessa klädköpstillfällen.
De här är storartade upplevelser, det ska sägas. Man blir berörd på ett sätt som man aldrig blivit förut. En blandning av vardag och äventyr, skulle en schizofren kanske säga.
Gemensamt med alla dessa upplevelser, är att jag efteråt alltid undrar vad det var som hände.
Jag har tittat på klädesplaggen som inhandlats, jämfört dem med varandra och insett att det ena plagget alltid är det andra väldigt likt.
Johan har kört en ”linje”. Han har haft en inriktning.
Han gör sig helt enkelt inte besväret att gå in i en klädbutik med syftet att köpa, om han inte har ett tydligt tema att följa. Han vill väl inte ta den risken. Han vill inte ha gått in i en butik, lyft på, undersökt, vikt upp och vikt ihop en massa plagg, väntat i omklädningsrumskö och sedan klätt av och på sig en massa plagg, för att komma därifrån med bara en enda randig skjorta.
Förra gången var det marinblått. Då kom vi hem med fyra kassar nästan uteslutande mörkblå tröjor, byxor, T-shirts och till och med en mörkblå, ganska fantasilös jacka; som Johan aldrig hann ha på sig innan den slängdes.
Gången innan var det skarpa linjer som gällde. Djärva färger och sylvassa V-ringade kragar på allting.
Den här senaste gången var det dock aningens annorlunda.
Johan följde visserligen en linje, men en mycket luddig sådan.
Han köpte nämligen allt jag pekade på. Jag satt på en stol placerad i mitten av rummet på en Levisutförsäljning och orkade inte riktigt anstränga mig så mycket mer än genom att peka.
Jag pekade åt höger och åt vänster och ibland pekade jag väldigt avancerat; exempelvis på ett plagg som hängde bakom ett annat plagg; då pekade jag igenom.
Johan ställde inga frågor, utan lastade på sig allt mitt finger uppmanade till och gick och provade det.
Det var en väldigt varm dag. Vi hade vandrat omkring länge och oplanerat på stan och jag kände mig vara på ett ganska obeprövat humör.
Därför fanns det liksom ingen riktig seriositet i mitt pekande.
Vid ett tillfälle pekade jag inte ens, utan undersökte bara min nagel, men då trodde Johan att jag pekade på ett plagg som hängde nästan uppe i taket och gick därför och hämtade en pall för att kunna plocka ned det.
När vi kom hem hade vi modevisning. Johan satte på lite loungig musik och bytte om till olika klädkombinationer som han sedan visade upp genom att gå på catwalken ute i hallen.
Han stannade till framför mig så att jag kunde ge anvisningar. Typ: ”vik upp skjortärmen några varv”, “släpp ut håret” och ”knäpp upp nedersta knappen på koftan”.
Jag fotograferade och ibland applåderade jag och busvisslade. Då blev han mycket glad!
Jag skrattade en hel del också, men inte så att han såg det.
Varför jag skrattade?
Ja men Johan hade ju köpt kläder som passade typ tio olika stilar.
Alltså, en rockabillyskjorta, ett par safaribyxor, två par ganska tighta bratjeans, en bohemkofta, ett skärgårdsseglarskärp, en liten modskofta… ja, ni fattar.
Det skulle bli krig i hans garderob efter det här. Hans skärp skulle strypa varandra och skjortorna skulle hjälpas åt att pilla upp repor i jeansen. Det skulle kunna bli ett jävla hallå.
Men Johan är man för sina kläder. Han går helhjärtat in för de olika stilarna.
I går när han var på väg ut genom dörren för att gå och köpa pizza i Gamla stan, blev jag bara tvungen att ropa: ”Glöm inte kikaren älskling!” efter honom. Han såg nämligen ut som om han var på väg ut på safari, eller någon annan halvvågad expedition.
I dag kanske han kommer att klä sig som James Bond, vem vet.
Det kommer att vara överraskningarnas tider hädanefter.
Varje morgon kommer att vara fifty-fifty ur modeaspekt.
Det här ska bli en jävla resa.
Ställ inga frågor till Johan om ni ser honom på stan och han ser ut som om han ska på barnteater.


3 Responses to “JOHAN GLOCKS MANISKA KLÄDKÖP”

Leave a Reply