ÖSTERMALMS BANKIR

ostermalmsbankiren.jpg

Här har ni en kille som… ja hörrni, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det.

Han är ”inte riktigt som alla andra”.

Han är ÖSTERMALMARE, det råder det inget tvivel om, när jag drar mig till minnes att jag sett honom nere på Sibyllegatan varje dag som jag suttit på balkongen och tittat ned dit.

Jag ser honom oftare än jag ser gatusoparbilen.

Det här är förmodligen ingen enkel man. Han bär sin kostym på ett sätt som inte skulle klä någon annan och han talar med vad och vem som helst, så länge det inte är en annan människa.

Om jag får säga mitt (och det får jag), så säger jag att den här snubben är Östermalms egen stolthet och jag ska snart ge skäl därtill.

Min balkong är belägen på ett sätt som gör att jag ser allt och alla. Jag står här uppe på den som en sorts talangscout och letar och utvärderar.

Känner igen någon från förra veckan och vill minnas att hon passade bättre i utsläppt hår. Sådana saker.

Den här mannen startade, enligt dem som kände honom ”på den tiden då det begav sig”, som lovande bankman och har slutat som DÅRE, om han nu på något vis har slutat som någonting alls. Han vandrar utefter gatorna som en utlandshund; möter ingens blick och inga blickar vill heller möta hans, utan väjer på sitt överklassiga vis undan.

I går kväll såg jag honom här nere igen. Han verkade skynda allvarligt och långsamt fram, men strödde ändå på något sätt en sorts tidlöshet omkring sig.

Jag blev glad när jag såg honom. Hade jag bara kunnat busvissla, hade jag gjort det och ropat hans namn, om jag vetat det.

Jag ville ropa ”hej, min vän!” och fråga vart han var på väg och ville han kanske komma upp på en kaffe och berätta om dagen, men jag fick stå lika stum och dum som vanligt på min balkong och fortsätta med iakttagelserna och ifrågasättandet.

I efterhand frågar jag mig vad som gör Bankmannen till den dyrgrip han är för mig och för alla andra (som har vett till det) här på Östermalm.

Jo, därför att här har vi en människa som inte har gett upp att vara barn!

Med en ogripbar egoism vandrar han på, helt innesluten i sig själv och sina idéer och verkar efterhand ha uteslutit allt som kan ha börjat inkräkta på hans realiteter.

Den här killen måste vi älska.

Den här killen avgudar jag.

BANKMANNENS SKÅL!


2 Responses to “ÖSTERMALMS BANKIR”

Leave a Reply